Diskussionen om grundinkomst florerar i Finland som aldrig förr. Från att pågått i prekariat-rörelsen och i gröna-vänsterkretsar har initiativ för en grundläggande förändring av socialskyddet nu tagits från såväl höger som vänster. Olika versioner av grundinkomst, som negativ inkomstbeskattning och medborgarlön, kastas ut om varandra, den finländska falangen av BIEN (Basic Income Earth Network) har påbörjat ett medborgarinitiativ som måste behandlas av riksdagen ifall de får ihop 50 000 underskrifter och de olika partierna kommer ett efter ett med egna modeller.
I mitten av november kom statsminister Katainen med ett uttalande om hur finska mödrar stannar hemma för länge med sina barn och hur det påverkar deras status på arbetsmarknaden. Även om kvinnor i snitt är högre utbildade använder mödrarna i Finland fortfarande den största delen av föräldraledigheten på grund av sämre löner, vårt föräldraledighetssystem och sociala konventioner. Men det är inte bara barnen som kvinnor tar största delen av ansvaret för, det handlar också om annat obetalt arbete som att ta hand om släktens åldringar och hushållssysslor.
Då grundinkomst omtalas som en möjlighet för befrielse ur ett genusperspektiv syftar man på att göra det obetalda arbetet till betalt arbete. Utan fallgroparna och snåren som dagens socialskydd innebär skulle det vara möjligt att arbeta deltid utan att gå miste om understöd. Grundinkomsten skulle också fungera som belöning för det obetalda arbetet som utförs undervärderat idag. Frågan är ifall en bättre och stabilare social trygghet ändå skulle förbättra kvinnors position på arbetsmarknaden. Höjs kvinnans euro från 80 cent bara för att hon har möjlighet att arbeta mer deltid? Kommer hon att ha bättre representation i bolagsstyrelser och kommer lönenivån i kvinnodominerade vårdyrken att stiga?
På frågan om grundinkomst garanterar mer jämställdhet i arbetslivet är svaret nej. Per automatik kommer inte kvinnors uppskattning och värde att förhöjas och män kommer inte att stanna hemma med barn, åldringar och hushållsarbete i en större utrsträckning än idag. Som alla andra stödsystem har grundinkomst sina genusfällor. Men att garantera alla medborgare inkomster som möjliggör ett tillfredsställande av deras grundbehov är att garantera en större frihet att själv bestämma om sin tid. Det ger en viss ekonomisk självständighet och minskar beroendet av partners inkomster, vilket kan påverka beslutet att stanna i våldsamma och destruktiva förhållanden där ekonomiskt maktbruk ofta är en del av våldscirkeln. För ensamförsörjande skapas en möjlighet att öka sina familjers levnadsstandard med hjälp av tilläggsinkomster som dagens system inte tillåter.
Införandet av grundinkomst måste alltså kombineras med ett uppluckrande av könsroller. I den svenska modellen som Katainen beundrar i sitt uttalande finns det en större flexibilitet och framför allt kvinnor arbetar mer deltid. Men det har ändå inte lett till en avsevärt större jämställdhet på arbetsmarknaden i Sverige. Grundinkomst och en ökande ekonomisk jämställdhet, kombinerat med ett skift i genusrelaterade värderingar på arbetsmarknaden samt en högre uppskattning och ett omfördelande av det obetalda hem- och vårdarbetet ger möjligheter för en feministisk förändring.
***
Kolumnen publicerades i Astra 3/2013
