Mia Haglund

Mia Haglund on helsinkiläinen poliitikko ja Pohjoismaiden vasemmiston pääsihteeri. Hän on ehdolla eduskuntavaaleissa keväällä 2023.

Viimeisimmät

Stolthet krossar fördomar

I juni ordnades Pride-veckan i Helsingfors. Det ökande hatpratet och hårdnade samhällsklimatet inspirerade årets tema som var utrymme. Under veckans lopp ordnades program för att ge utrymme för den härliga mångfald av genusorienteringar, sexualiteter och personligheter som finns bland stadsborna och alla som kommit till Helsingfors för veckan. Evenemangen kulminerade i en parad som enligt arrangörerna lockade en rekordmängd på runt 8000 deltagare.

Ändå fanns det några som tyckte annorlunda. För två år sedan attackerade två personer Pride-paraden i Helsingfors med gas och i år kastades ägg på de glada paraddeltagarna. Det är inte enbart i Helsingfors som det nyligen skett attacker mot mångfald och jämlikhet. Vänsterpolitikern Dan Koivulaakso blev sprayad med pepparspray i samband med North Pride i Uleåborg. I Jyväskylä ordnar föreningen Aslan något som de kallar för en harmoniseringskurs. Ett av kursens mål är att få homosexuella, lesbiska och bisexuella att få hjälp med sin sexualitet, ”bota” den och få ett djupare förhållande med gud. Kursen är en del av den världsomfattande religiösa föreningen Desert Stream:s verksamhet.

Fallet i Jyväskylä har väckt uppmärksamhet även utanför Finland. Organisationen All Out som jobbar internationellt för alla sexualiteters rättigheter har en pågående namninsamling mot ”botande av homosexualitet” och Desert Stream. Den 31sta juni skickade de ut en varning om kursen som skall hållas i Jyväskylä och gjorde Finland till ett varnande exempel. Genom att få 50 000 personer att skriva under namninsamlingen vill organisationen uppmana hälsovårdsministrar världen över att förbjuda liknande verksamhet. All Out uppmärksammade även den svenska lagen om tvångssterilisering av personer som genomgått könsbyte. Den svenska lagen kommer högst antagligen att avskaffas år 2013.

Finland är även det enda landet i Norden som inte har en jämlik äktenskapslag efter att Danmark i juni godkände en lag som tillåter samkönade par att gifta sig i kyrkan. På nättjänsten för medborgarinitiativ Avoin ministeriö finns ett förslag på hur den finska äktenskapslagen kunde se ut för att vara mer jämlik än i dag. Lagförslaget är i enlighet med den lagmotion som riksdagsledamöterna Lasse Männistö (saml.), Silvia Modig (vänst.), Oras Tynkkynen (gröna), Susanna Huovinen (sdp) och Astrid Thors (sfp) lämnade in i februari 2012. Lagmotionen har underskrifter av 76 personer från sju olika riksdagsgrupper, men det räcker fortfarande inte.

Att någon skulle ha problem med kärlek mellan två jämlika människor är obegripligt för mig. Så länge ingen utnyttjar och använder sin maktposition mot den andra kan jag inte förstå varför samkönade relationer ses som ett hot? Sexuella relationer mellan personer av samma kön har förekommit lika länge som de traditioner motståndarna så kraftigt förespråkar. ”Redan de gamla grekerna..” som ordspråket går.

För att krossa motståndarnas, ”botarnas” och attackerarnas fördomar behöver vi mer respekt, tolerans och stolthet istället för hat och rädsla. Attityder går i arv både genom släktled och kultur. Vi har alltså makten att lära våra barn och våra medmänniskor respektera varandra och försöka förstå det som är annorlunda istället för att hata det. Vi har makten att uppmuntra dem omkring oss att vara stolta över sig själva precis som de är och oberoende av vem de älskar. En attitydförändring leder till en lagförändring och stolthet krossar fördomar.

***

Ylpeydellä ennakkoluuloja vastaan

Heinäkuussa järjestetty Helsingin Pride keräsi tuhansia ihmisiä juhlistamaan ja näyttämään erilaisia seksuaalisuuksia ja sukupuolia.  Kaikki eivät kuitenkaan tätä moninaisuutta hyväksy. Pride-kulkueen päälle heitettiin kananmunia, vasemmistopoliitikko Dan Koivulaakson kimppuun käytiin pippurisumutteella Oulun North Pride –tapahtumassa, ja edelleen kristilliset järjestöt järjestävät ”eheytymisleirejä”. Yhdenvertaisuustyötä on tehtävänä myös Suomen lainsäädännössä. Suomi on ainoa pohjoismaa, joka ei vielä ole hyväksynyt tasa-arvoista sukupuolineutraalia avioliittolakia – 76 kansanedustajan lakialoitteesta huolimatta.

Näitä ennakkoluuloja, eheyttäjiä ja hyökkääjiä  vastaan voimme käydä kunnioituksella, hyväksymisellä ja ylpeydellä. Me voimme kasvattaa lapsemme hyväksyvämpään ja moniarvoisempaan yhteiskuntaan. Lakimuutoksiin päästään asennemuutoksen kautta.

Bild/kuva: omakaupunki.fi

Työmarkkinoiden rakenteet aiheuttavat nuorisotyöttömyyttä

Mielipidekirjoitus, julkaistu Helsingin Sanomissa 15.7.2012

Hel­sin­gin Sa­no­mat esit­te­li nuo­ri­so­työt­tö­myyt­tä ja kei­no­ja työt­tö­myy­den nu­jer­ta­mi­seen (Sun­nun­tai 8. 7.). Kir­joi­tuk­seen oli ke­rät­ty mie­li­pi­tei­tä jou­kol­ta niin kut­sut­tu­ja nuorisotyötttö­myy­den asian­tun­ti­joi­ta ja yh­teis­kun­nal­li­sia vai­kut­ta­jia.

Nuo­ri­so­työt­tö­myyt­tä kä­si­tel­tiin ai­noas­taan yk­si­lö­ta­son on­gel­ma­na: työ­ko­ke­muk­sen ja kou­lu­tuk­sen puut­tee­na se­kä epä­rea­lis­ti­se­na odo­tuk­se­na työ­elä­mää ja työ­teh­tä­viä koh­taan. Nuo­ri­so­työt­tö­myys joh­tuu kui­ten­kin myös työ­mark­ki­noi­den ra­ken­teel­li­sis­ta on­gel­mis­ta ja suo­ma­lai­sen elin­kei­no­elä­män muu­tok­sis­ta.

Ku­ten Hel­sin­gin Sa­no­mien verk­ko­si­vuil­la ole­vas­ta kar­tas­ta käy il­mi, nuo­ri­so­työt­tö­myys on suu­rim­mil­laan pe­rin­tei­ses­ti me­tal­li- ja met­sä­teol­li­suu­den va­ras­sa ol­leil­la paikkakunnilla. Näi­den teol­li­suu­den­alo­jen ra­ken­teel­li­set muu­tok­set ja tuo­tan­to­lai­tos­ten alas­ajo ovat mo­nel­la näis­tä paik­ka­kun­nis­ta pää­asial­li­nen syy nuo­ri­so­työt­tö­myy­den kas­vuun. Täl­lai­sil­la alueil­la nuo­ri­so­työt­tö­myys ei joh­du nuor­ten ha­lut­to­muu­des­ta hank­kia työ- tai opis­ke­lu­paik­ka. Kun työ­paik­ko­ja ei yk­sin­ker­tai­ses­ti ole tar­jol­la, ei kou­lu­tuk­sen li­sää­mi­nen yk­sin auta.

Mi­kä­li nuo­ri­so­työt­tö­myy­teen ha­lu­taan to­del­la puut­tua, on Suo­men val­tion pa­nos­tet­ta­va kou­lu­tuk­sen ja nuo­ri­so­työn li­sää­mi­sen li­säk­si työ­paik­ko­jen tar­jon­taan. Var­sin­kin uhkaavan taan­tu­man ja kan­sain­vä­li­sen vel­ka­krii­sin ai­ka­na inf­ra­struk­tuu­ri-in­ves­toin­nit tar­joai­si­vat työ­tä nuo­ril­le ja pa­ran­tai­si­vat ko­ko Suo­men kan­san­ta­lou­den kun­toa.

Tä­män­het­ki­sen nuo­ri­so­työt­tö­myy­den taus­tal­la vai­kut­ta­vat edel­leen myös 1990-lu­vun alun la­man sääs­töt. Ti­las­to­kes­kuk­sen vuon­na 1987 syn­ty­nei­tä suo­ma­lai­sia seu­ran­nees­sa rekiste­ri­tut­ki­muk­ses­sa sel­vi­si, et­tä ikä­luo­kas­ta jo­ka nel­jän­nel­lä on ti­lil­lään ri­kok­sia ja rik­ko­muk­sia, ja jo­ka vii­den­nel­lä on mie­len­ter­vey­son­gel­mia. Yh­teis­kun­nan sääs­töt ja vanhempien köy­hyys vai­kut­ta­vat mer­kit­tä­väs­ti las­ten mah­dol­li­suuk­siin pääs­tä osal­li­sek­si yh­teis­kun­nas­tam­me.

Toi­sin kuin Hel­sin­gin Sa­no­mien kir­joi­tuk­ses­sa an­net­tiin ym­mär­tää, nuo­ri­so­työt­tö­myys ei ole syö­vän kal­tai­nen on­gel­ma, jo­hon on mah­do­ton­ta puut­tua. Nuo­ri­so­työt­tö­myys on kansan­ta­lou­del­li­nen ja yh­teis­kun­nal­li­nen on­gel­ma, jo­hon voi­daan puut­tua ta­lou­del­li­sil­la ja yh­teis­kun­nal­li­sil­la kei­noil­la.

***

Insändare angående HS artikel om ungdomsarbetslöshet 8.7.2012. I artikeln presenteras arbetslösheten som individens problem, orsakat av brist på arbetserfarenhet och utbildning. Den finländska ungdomsarbetslösheten beror ändå även på arbetsmarknadens strukturella problem och näringslivets förändringar. Ifall det inte erbjuds arbete, hjälper inte enbart ett ökat utbud av utbildning.

Insändaren publicerades i Helsingin Sanomat 15.7.2012.

En rättvis stad

I Finland finns fem rättvisa städer. Tammerfors, Björneborg, Esbo, Joensuu och Lojo har alla blivit certifierade som rättvisemärka städer av den finländska Fairtrade-organisationen Reilun kaupan edistämisyhdistys. För att bli en rättvisemärkt stad måste staden uppfylla en rad kriterier, bland annat övergå till rättvisemärkt kaffe och te i stadshuset och under tillställningar som staden ordnar samt ha ett visst antal restauranger, hotell, arbetsplatser och församlingar som använder rättvisemärkta produkter. Helsingfors är inte en rättvis stad. Inte för att kriterierna inte skulle uppfyllas utan för att det politiska beslutet fattas. I stadsfullmäktige gjordes den första motionen för att bli en rättvisemärkt stad redan 2008. Eftersom den inte ledde till någonting gjordes en ny motion i februari 2011. Samtidigt började man samla en adress för att befrämja ändamålet. Ansökan om att bli en rättvisemärkt stad bereds i samband med stadens strategi för globalt ansvar som behandlats av stadsstyrelsen senast i maj men som bordlagts till augusti.

I skrivande stund har adressen som kräver att Helsingfors skall bli en rättvisemärkt stad endast 128 underskrifter. En del av orsaken till de fåtaliga underskrifterna ligger säkert i att budskapet om adressen inte nått ut till en bred publik. En annan orsak kan ligga i att det råder en del tvivel om hur väl certifikatet Fairtrade egentligen gynnar odlare och anställda i utvecklingsländer. Några av kriterierna för certifikatet är att småbönder får ett garanterat minimipris för sina varor, att plantageanställda betalas den nationella minimilönen och har rätt att organisera sig, samt att barnarbetskraft motverkas. Fairtrade är ändå inte en form av bistånd, det är ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter. Och det fungerar på marknadsekonomins villkor. Fairtrade kritiseras både för att ingripa i marknaden av dem som förespråkar en fri marknadsekonomi medan andra anser att Fairtrade inte gör tillräckligt för att förbättra situationen för småbönder och arbetare i det globala syd.

I maj utkom pamfletten Reilumman kaupan jäljillä som sammanställts av Johan Ehrstedt och Mervi Leppäkorpi. Då redaktörerna presenterade verket under en bokdiskussion i samband med Världen i byn-festivalen väcktes en diskussion ifall certifikatets målsättningar är tillräckliga. I pamfletten presenteras förbättringsförslag för certifieringssystemet som att medge dess brister, att göra certifikatets innebörd tydligare både för producenterna och konsumenterna och att ge mer beslutsfattande makt åt producenterna. Ett stort problem är att odlarna måste betala en avgift för monitoreringen av att Fairtrade-kriterierna följs. Sertifikatet är ändå ingen garanti för att produkterna hamnar på marknaden och att producenterna får ersättning för sitt arbete. I ett blogginlägg diskuterar verksamhetsledaren för Reilun kaupan edistämisyhdistys Janne Sivonen förslagen och påpekar bland annat att en ändring som ger producenterna hälften av rösterna på Fairtrade Internationals årsmöte kommer att genomföras inom kort.

Trots att Fairtrade kan anses upprätthålla ett kapitalistiskt marknadssystem vill jag ändå bo i en rättvisemärkt stad. Genom att föredra rättvisemärka produkter räddar vi inte världen en banan i taget men som stad kan vi markera att vi uppmärksammar och är villiga att ta vårt ansvar för en hållbar och rättvis produktion i ett globalt perspektiv. Samtidigt måste det ändå föras en diskussion om radikalare åtgärder för att förbättra det södra halvklotets levnadsvillkor och strukturförändringar för det rådande ekonomiska systemet.

***

Helsinki ei ole viiden suomalaisen Reilun kaupan kaupungin joukossa. Kaupunginvaltuustossa on tehty kaksi aloitetta koskien Reilun kaupan kaupungin arvonimen hakemista, ensimmäinen 2008 ja toinen 2011. Asiaa käsitellään tänä vuonna globaalin vastuun strategian yhteydessä.

Reilun kaupan sertifiointijärjestelmä ei ole vailla ongelmia, kuten voi todeta Johan Ehrstedtin ja Mervi Leppäkorven pamfletista Reilumman kaupan jäljillä. Helsingin sitoutuessa Reiluun kauppaan kuitenkin osoitamme, että olemme suurena ostajana valmiita kantamaan sosiaalisen vastuumme. Tämä on kuitenkin vasta hyvä alku – samaan aikaan tulee käydä keskusteluja radikaalista toimista joilla parannamme eteläisen pallonpuoliskon elinoloja ja muutamme vallitsevaa talousjärjestelmää.