I Finland finns fem rättvisa städer. Tammerfors, Björneborg, Esbo, Joensuu och Lojo har alla blivit certifierade som rättvisemärka städer av den finländska Fairtrade-organisationen Reilun kaupan edistämisyhdistys. För att bli en rättvisemärkt stad måste staden uppfylla en rad kriterier, bland annat övergå till rättvisemärkt kaffe och te i stadshuset och under tillställningar som staden ordnar samt ha ett visst antal restauranger, hotell, arbetsplatser och församlingar som använder rättvisemärkta produkter. Helsingfors är inte en rättvis stad. Inte för att kriterierna inte skulle uppfyllas utan för att det politiska beslutet fattas. I stadsfullmäktige gjordes den första motionen för att bli en rättvisemärkt stad redan 2008. Eftersom den inte ledde till någonting gjordes en ny motion i februari 2011. Samtidigt började man samla en adress för att befrämja ändamålet. Ansökan om att bli en rättvisemärkt stad bereds i samband med stadens strategi för globalt ansvar som behandlats av stadsstyrelsen senast i maj men som bordlagts till augusti.
I skrivande stund har adressen som kräver att Helsingfors skall bli en rättvisemärkt stad endast 128 underskrifter. En del av orsaken till de fåtaliga underskrifterna ligger säkert i att budskapet om adressen inte nått ut till en bred publik. En annan orsak kan ligga i att det råder en del tvivel om hur väl certifikatet Fairtrade egentligen gynnar odlare och anställda i utvecklingsländer. Några av kriterierna för certifikatet är att småbönder får ett garanterat minimipris för sina varor, att plantageanställda betalas den nationella minimilönen och har rätt att organisera sig, samt att barnarbetskraft motverkas. Fairtrade är ändå inte en form av bistånd, det är ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter. Och det fungerar på marknadsekonomins villkor. Fairtrade kritiseras både för att ingripa i marknaden av dem som förespråkar en fri marknadsekonomi medan andra anser att Fairtrade inte gör tillräckligt för att förbättra situationen för småbönder och arbetare i det globala syd.
I maj utkom pamfletten Reilumman kaupan jäljillä som sammanställts av Johan Ehrstedt och Mervi Leppäkorpi. Då redaktörerna presenterade verket under en bokdiskussion i samband med Världen i byn-festivalen väcktes en diskussion ifall certifikatets målsättningar är tillräckliga. I pamfletten presenteras förbättringsförslag för certifieringssystemet som att medge dess brister, att göra certifikatets innebörd tydligare både för producenterna och konsumenterna och att ge mer beslutsfattande makt åt producenterna. Ett stort problem är att odlarna måste betala en avgift för monitoreringen av att Fairtrade-kriterierna följs. Sertifikatet är ändå ingen garanti för att produkterna hamnar på marknaden och att producenterna får ersättning för sitt arbete. I ett blogginlägg diskuterar verksamhetsledaren för Reilun kaupan edistämisyhdistys Janne Sivonen förslagen och påpekar bland annat att en ändring som ger producenterna hälften av rösterna på Fairtrade Internationals årsmöte kommer att genomföras inom kort.
Trots att Fairtrade kan anses upprätthålla ett kapitalistiskt marknadssystem vill jag ändå bo i en rättvisemärkt stad. Genom att föredra rättvisemärka produkter räddar vi inte världen en banan i taget men som stad kan vi markera att vi uppmärksammar och är villiga att ta vårt ansvar för en hållbar och rättvis produktion i ett globalt perspektiv. Samtidigt måste det ändå föras en diskussion om radikalare åtgärder för att förbättra det södra halvklotets levnadsvillkor och strukturförändringar för det rådande ekonomiska systemet.
***
Helsinki ei ole viiden suomalaisen Reilun kaupan kaupungin joukossa. Kaupunginvaltuustossa on tehty kaksi aloitetta koskien Reilun kaupan kaupungin arvonimen hakemista, ensimmäinen 2008 ja toinen 2011. Asiaa käsitellään tänä vuonna globaalin vastuun strategian yhteydessä.
Reilun kaupan sertifiointijärjestelmä ei ole vailla ongelmia, kuten voi todeta Johan Ehrstedtin ja Mervi Leppäkorven pamfletista Reilumman kaupan jäljillä. Helsingin sitoutuessa Reiluun kauppaan kuitenkin osoitamme, että olemme suurena ostajana valmiita kantamaan sosiaalisen vastuumme. Tämä on kuitenkin vasta hyvä alku – samaan aikaan tulee käydä keskusteluja radikaalista toimista joilla parannamme eteläisen pallonpuoliskon elinoloja ja muutamme vallitsevaa talousjärjestelmää.
Vastaa